Blandis Blogg

28 augusti var Blandis med och var funktionärer, då Mälardalens Agility hade sitt årliga evenemang. Vansinniggt roligt hade vi vid vår station. Ekipagen skulle fylla en större hink med vatten, så att 2 pingpongbollar ”flöt” över kanten. Detta skulle göras med en mindre hin med hål i botten. Snacka om kämpaglod hos alla dessa hundägare, fast jag tror de hade lika roligt som vi som fick titta på. De större hundarna hade en tendens att lägga hinder i vägen, och det var nära att de drog omkull hinken. Högsta poäng man kunde få i dett moment var 10 och då skulle det klaras av under 1,5 minut. Det var så kul att vi ställer upp igen ett annat år. Heder åt de som gör ”annorlunda” evenemang för våra hundägare och deras fyrfota vänner.

Risken att vi får förbud mot vissa raser i vårt land växer, då debatten nu gjorts till en ”het” fråga i dessa valtider. Blandis önskar ha ett ord med i sammanhanget i och med att man försöker rikta problematiken mot blandraserna. Det är inte hundarna, som i sig är något problem, varken rashund eller blandrashund utan det är okunskapen hos ägaren till en viss typ av hund.

Nu är inte Blandis förespråkare för avel av blandraser utan vill få till stånd kontroll över de hundar som säljs, och som står utanför andra hundorganisationer. Det har vi arbetat för det sedan starten 1993. Den 1 juli genomförs i Danmark, ett förbud för 13 raser och då inte enbart vad vi i dagligt tal benämner ”Kamphundsraser” utan även jakt-, vall- och herdehundtyper. Det har nu gått en månad sedan denna lag genomfördes redan har det hittats ”kryphål” i denna lag, man registrerar helt enkelt om hundraserna som blivit förbjudna till ”blandraser” och kommer då undan problemet. Danska veterinärer vägrade avliva friska hundar, vilket också blev en följd av detta förbud.

Vi anser att det inte är genomförbart med ett förbud utan att förbjuda blandningar av dessa raser, men att fokus borde ligga på ”ägandet” av dessa raser resp. rasblandningar. De förslag vi sett så har långt handlar om ”förbud”, och detta trots mycket utmärkta argument emot förbud, från Svenska Kennelklubbens – Hans Rosenberg, men även ifrån den mycket hundkunniga elit vi trots allt har i Sverige idag.

Ska vi tillåta ”hundrädda” politiker styra vilka hundar som ska tillåtas i vårt samhälle. Visserligen ska våra folkvalda lyssna till folket, men det får inte ske ensidigt och utan faktagranskning. Det måste byggas förslag till alternativa åtgärder, och att man som politiker i hundsverige, lyssnar och tar till sig det kunnande som finns. Det är självklart att människor ska kunna vistas i närheten av hundar utan att vara rädda att bli bitna, men som vanligt är det kunskap som måste gå före förbud.

Det som skulle bli ett hjälpmedel att komma tillrätta med denna rädsla, var att genomföra en lag om HUNDÄGARREGISTRERING 2001, vilket inte alls uppfyllt de förväntningar man lagt på denna. Jordbruksverket är registerförare för detta hundägarregister och det är lovvärt att det finns en kod för varje ras, men för alla blandraser, finns det ”bara” en (1) kod, nämligen 297. Det är förvånande med tanke på att det kan vara vilka raser som helst från 2,5 kilo till 90 kilo och vilka blandningar som helst. Det första man bör göra är att dela upp denna kod och då förslagsvis efter vikt. Det är precis detsamma hos våra Försäkringsbolag, att en blandras inte behöver redovisa vilka raser hunden består av. Det är ytterst viktigt att dessa raser och/eller rasblandningar INDIVIDREGISTRERAS och att INGEN omregistrering tillåts. De element som kringgår våra lagar och förordningar idag, kommer även i fortsättningen att göra det, så våra vänner för lag och ordning, måste få de verktyg som behövs för att på ett vettigt sätt komma till rätta med dessa hundägare.

Blandis åsikt är att man i första hand måste styra upp aveln av dessa raser resp. rasblandningar och vi har några förslag hur man skulle kunna gå till väga.
• Inför importförbud av raser och rasblandningar av ”muskelhundstyp”
• Inför ett ID-kort över att hunden är registrerad i Svenska Kennelklubben, Blandis eller annan likvärdig organisation och att ägaren har dokumenterad kunskap att äga denna typ av hund. ID-kortet ska inte vara större än ett kreditkort.
• Ställ krav på uppfödare att INTE sälja denna typ av hund, om inte köpare kan uppvisa detta ID-kort. Dessa hundar ska INTE behöva gå som s.k. ”sällskapshundar”.
• Utfärdare av detta ID-kort bör vara de som idag håller kurser i ”Fördjupad raskunskap” eller likvärdig utbildare.
• Blandraser ska det vid registrering finnas en INDIVIDBESKRIVNING och vilka raser som ingår i hunden. Vi ska ALDRIG nöja oss med att inte få veta vilka raser en blandras består av.
• Inför fler koder beträffande blandrashundar, så möjlighet att stoppa igen ”kryphål” finns

Vi uppmanar hundsveriges ”kunskapselit” på hund, att utarbeta konkreta förslag och konsekvens-analyser av dessa förslag. Ta med det till ett konvent, och lägg fram och diskutera med andra hundkunniga. Gör en sammanställning av konkreta förslag, som verkligen är genomförbara. Ta med kunskapen om vad som inte fungerat i andra länder, men också i Sverige. Blandis kan tänka sig att stå som värd för ett sådant konvent i början av 2011 i Enköping. Hör bara av er till oss om intresse finns.

Vivian Nilson
BLANDIS
Registrering & Aktivering
vivian@blandis.se
www.blandis.se

Nu har vi gått in i ett nytt decennium och med det borde vi för tiden som ligger framför oss, söka samarbete med ALLA hundorganisationer, för hundens rätt till ett liv i EN familjeflock och inte vara en ”slit- och släng -produkt” i vårt samhälle.

Våra hundorganisationer har berömvärda syften med sin respektive verksamheter, men de blir ganska ”tunnelseende” då man endast bevakar egna intressen och inte ser hur hunden, hundägaren, hunduppfödaren m.m. far illa i vårt samhälle idag. Vi kan bara gå in på annonssajter på Internet exempelvis blocket.se, men också norska och danska sajter, har idag mängder av annonser från svenskar som säljer alt. omplacerar hundar.

Vi säger inte att det är fel, men när tillgången är större än efterfrågan, så dumpas priser på både rashundar och blandrashundar och detta i sin tur gör hunden till den ”slit- och släng – produkt” vi vill undvika. Hunden blir INTE den FAMILJEMEDLEM som den har rätt att få vara.

Det går INTE att belasta varken organisationer, företag eller uppfödare, oavsett ras eller organisationstillhörighet, för om vi ALLA sträcker ut en hand och fokuserar på HUNDEN och gör allt vi kan för att de hundar som föds skall få ett drägligt och värdigt liv, så kan vi uppnå någonting väldigt bra på sikt.

Vi i BLANDIS anser att man i första hand ska hjälpa köparen, i andra hand uppfödaren/säljaren, så att man är väl förtrogen med sina rättigheter respektive skyldigheter mot hunden. Det ska vara lätt att förstå och söka information, samt att ALLA ska följa lagen. Ingenting ska bygga på tvång utan på respekt inför den levande, kärleksfulla varelse vi kallar HUND.

Man behöver inte främja eller stödja avel i någon form, utan tillsammans hitta verktygen för att hunden ska ha det bra i vårt moderna samhälle. Ingen kan göra allting, men ALLA kan göra något, och börja med att behandla andra hundägare med respekt, även om man inte tycker lika som dem är en god början.

Vivian Nilson
BLANDIS
vivian@blandis.se
www.blandis.se

Publ. i ”AKTUELLT” nr 1 – 2010 utgivare Djurens Vänner

Notering: Blandis fick Presskort till Hund 2008 och från vår representant på plats har vi erhållit denna lilla artikel.

Söndag morgon halv 9, och alla parkeringshus var så gott som fulla.

Micha som skulle ställa sin Staffe Benji tog kön via besiktningen. Något som imponerade på mig var hur effektiva de var, 5 minuter tog det för henne att komma igenom kön och in förbi kassorna.

Väl inne letade vi rätt på Benjis ring, och stannade där tills hans ställande var avklarat. Benji slutade på 3:e plats av 4 möjliga på sin första utställning. Och för att vara 3-7 månader yngre de andra i hans klass, tycker vi att det var ett bra resultat.

Det tråkiga med stora Stockholm är att det blir för mycket hundar och människor på samma plats. Det är nästan för stort. Det känns som att man missar så otroligt mycket, och öronen blir avdomnade efter allt skällande och alla röster runtomkring.

Bland montrarna fanns exempelvis Agria och Folksam för dem som ville prata försäkringar.

Foderdjungeln, med bland annat Lupus som representerade sina tre foder Precept, Anf och Advance. Orijen, Acana, Royal Canin, Hills och Pedigree var också representerade.

Vi hittade även diverse leksaker, färgade bajspåsar, koppel och halsband, Nina Ottossons aktiveringsleksaker, fällar och bilburar – allt för finsmakaren.

Vid åsynen av agilitybanan, var funderingarna närmast hur de tävlande lyckades komma ihåg banan, själv minns jag bara ett virrvarr av cirklar hit och dit.

Även försvarsmakten fanns på plats och berättade om sina hundar. Av alla hundar de har i tjänst var en av dem blandras!

Under tiden man är inne på mässan finns en förmåga att tappa tidsbegreppet, så tyvärr såg vi bara slutet av freestylefinalen. Låten som det vinnande ekipaget hade valt var inget mindre än Mio Min Mio. Otroligt vackert.

En dag på Stora Stockholm, och ändå vet jag att man missat hälften, det finns helt enkelt för mycket att titta på!

Vill bara avsluta med att tacka SKK för ett trevligt mottagande, och en som varje år lika välorganiserad världsutställning!

Nicole Gillberg

Titta på klippet om extrema Hundaveln

Du måste klicka på titeln, för att komma till direktlänk till INSIDER-KLIPPET.

Tyvärr ligger inte detta klipp kvar på TV3, men det går att söka i deras akriv för Insider.

Den allmänna uppfattningen om genetisk sammansättning verkar vara att tar man två skilda hundraser och parar dom så har man en avkomma som är 50% av den ena rasen och 50 % av den andra. Tyvärr är inte genetik så enkelt.

Att förklara detta här skulle ta en hel månad men jag skall försöka på ett enkelt sätt att förklara grunderna.

Om vi hypotetiskt tar två mycket skilda raser låt oss säga en Rotveiler och en Borzoi vilken som är tik eller hane har ingen betydelse i den individuella genetiken mer än tiken får fenemina drag och hanen maskulina, från båda raserna.

Låt oss göra det mycket enkelt, vi har en påse med för enkelhetens skull 10.000 röda och gröna kulor Dom röda är Rotveilerns genetik för att bli rotveiler och dom gröna är Borzoiens och vi skall lägga dessa i fyra likadana burkar 2500 st i varje burk, burkarna får symbolisera dom ofödda valparna som skall ha 2500 kulor var, för att bli 4st hundvalpar vi tar en ögonbindel och binder för våra ögon så att vi inte ser något, och så skall vi placera kulorna som ligger blandade i påsen 2500 st i varje burk.

När vi är klara så kan vi vara ganska så säkra på att vi inte har någon burk med enbart röda kulor eller enbart gröna, vi kan också vara ganska säkra på att vi inte har någon burk som innehåller ett jämt antal gröna och röda kulor. Alltså 1250 röda kulor och 1250 gröna kulor. Utan det ligger lite sporadiskt gröna och röda kulor,
I en burk kanske 1000 röda och 1500 gröna det blir en valp som har en överhängande genetik för att se ut som en Borzoi i en annan burk kanske det ligger 1000 gröna kulor och 1500 röda den valpen kommer att ha överhängande genetik för att se ut som en Rotveiler. Osv

Om vi sedan går tillbaka till ursprunget igen och lägger till ytterligare kulor ex blåa och gula kulor 10.000 precis som förut 2500 i varje burk vi kan inte se vilken färg vi stoppar i respektive burk och dom blåa står för vakegenskaperna som är en ganska så stark nedärvd egenskap hos Rotvaeiler och dom gula står för Hetsjaktsegenskaperna som 99% av Borzoier har i sin genetik.
På med ögonbindeln och ner med handen i påsen och 2500 kulor i varje burk utan att vi ser färgerna.

Nu kan vi va ganska så säkra på att det ligger blåa och gula kulor i alla burkarna, men det ligger spritt kanske mest gula kulor i den burken som har mest röda kulor alltså har vi en anatomisk hund som liknar en rotvailer men hans psykiska arv har blivit ”gult ” han har fått hetsjaktsegenskaper, eller så ligger det mest blåa kulor i den burken som hade mest gröna kulor vi har en Borzoiliknande varelse med vaktegenskaper.

Kanske i en Burk ligger det 250 gröna kulor och 2250 röda kulor , denna valp blir mycket lik en rotvailer anatomiskt, men det ligger 700 blåa kulor och 1800 gula kulor i burken också, och han har nedärvt denna hetsjägaregenskapen som Borzoi besitter i sina gener, det kanske man inte hade väntat sig. Man ser en Rorveiler som har en Vinthunds psykiska egenskaper , det kanske inte är lika roligt när jätten blir fullvuxen , han hade en del kulor för vakt också, så han vaktar nog lite granna också.

Parar vi sedan denna valp med ytterligare en ras låt os säga pudel med ytterligare speciella egenskaper så börjas det om ex fyra burkar 250 gröna kulor 2250. 700 blåa kulor1300 gula kulor . är då denna Pudel renrasig i sig själv så får vi en färg till kanske orange för den anatomiska genetiken , och bruna för den mentala egenskaperna , som skall ner i burken utan att man vet var dessa egenskapskulor hamnar och bland vilken mängd och blandning dom andra burkarna innehar. Har vi tur/otur så väger dessa orange kulor över då får vi kanske en valp/hund som ser ut som en pudel, och beter sig som en sådan men det kanske inte hamnade så mycket bruna kulor i burken/valpen som har sammansättningen som beskrivs ovan och vi har en liten gullig pudel med hetsjägaregenskaper och en bra pytts vakt i sig.

Men om vi då börjar närma oss rasavel så byter vi ut pudeln mot en Rotveiler till valpen ovan , och börjar plocka i kulor i den blivande valpkullen som redan har en mängd röda och blåa kulor i sig, tillför vi då slumpmässigt enbart dessa färger så har vi överhängande mer rottfeilerfärger i nästa generation valpar och dom har en större cahns att få annatomi och mentala egenskaper som rottvailer, osv osv , men det tar många generationer att få bort Borzoigenerna ur dessa valpar då dessa kulor hela tiden hänger med generation efter generation trots att vi använder enbart rotveiler i den framtida aveln.

Men i någon av dom framtida burkarna kanske det hamnar lite röda kulor och många blåa och detta hos den valpen/burken som har en far som har lämnat en del av borzoiens gener, och vi får igen en valp som har överhängande Borzoigener fast med Rotveilermentalitet.

Allt detta ovan kan ingen se med blotta ögat och än så länge har vi inte kommit i närheten för att beskriva och kunna särskilja dna strukturen så att vi kan säga före vilka egenskaper eller utseende en valp får som kommer från genetiskt olika raser, det kan vi inte med en renras heller , men där har vi sedan långt tid tillbaka enbart använt kanske gröna och gula kulor vi får alltså ganska så säkert ett överskott av dessa färger i burken när vi använder ex två st Borzoier, sedan kan det finnas kvar rester av kulor i våra raser, från den tid då rasen konstruerades av ett ex antal olika raser och men sina olika färger på kulorna. och som kan hamna i någon av burkarna där det kanske inte finns tillräkligt med kulor för att balansera den egenskapen den udda kulan/kulorna bär med sig och vi får en renras med kanske udda beteende/utseende Osv osv.

Denna beskrivning är mycket schematisk . då dna spiralen och levande individers dna består av 32 siffriga koder (vad vi vet i dag) och om inte jag minns fel,
Det är 100.000.000.000.000.000.000.000.000.000.00 färger/kulor som blandas i burkarna alltså flera miljarder olika ”färger” blandas och bestämmer våra egenskaper utseende osv i den genetiska unika koden.

Och för att vara riktigt besvärligt så är det inte ens säkert att DNA koden för ex storväxta Borzoier ligger i Origo exempelvis trots att han är stor , utan den kan ligga i hans bror, trots att han är mycket mindre än Origo. Och som i sin tur brodern har ärvt från sin farfar, osv osv. samma med sjukdomar, en frisk hund kan tyvärr vara anlagsbärare för en sjukdom som han för mer sig i generationer, trots att han inte varit sjuk en enda dag i sitt liv Utan förvarning dyker dyker upp i någon valpkull i framtiden, men oftast hittar man den ”smittande genen” någon stans i släkten farfar eller något syskon som blivit sjuk, då kan även brodern vara bärare och genetisk ”smitta” sina valpar trots att han inte är sjuk själv. Därav vikten att försöka hindra sk marratonavel.

Vad jag försöker beskriva är den slumpmässiga genetiska koden valpen får i sina gener av bla sin mamma och pappa , det handlar inte om 50% av det och 25% av det och 25% av det , det handlar om en kod med miljontals kombinationer och som aldrig någonsin vi kan se resultatet av bara för att Snutten var så gullig och snäll.

Sedan att den sociala präglingen av den växande valpen spelar en mycket stor roll av hur valpen blir som vuxen är inte att ignorera, men det kan även bli en beslöjande effekt av den genetiska kombinationen på nästa generation valpar.

Så att om nu grannen har en underbar hund som är Rotveiler/Borzoi ( Rottzoi?) så behöver inte det betyda att om ni parar er Rotveilertik med första bästa villiga Borzoi får samma underbara valpar , ni kanske får en vaktande höghastihetsmaskin som sliter sönder istället för att inte släppa ut inbrottstjuven. För eran Rotveiler har inte samma antal kulor i burken som grannens har, och den genetiska slumpgeneratorn stannar troligtvis inte på samma kombination av gröna röda gula och blå kulor, det är inte ens troligt att grannens tiks mamma får samma kombination med samma Borzoihane i burken valp.

Källa
www.Vardagsvargen,.3w.se
Publ. i tidningen Blandis med till stånd

Ur Hundkalendern -77 utg. Semics Förlag Artikel av Gaby Wigardt, sammanställd och presenteras av Gunilla Ericson

Det bästa hos människan är hunden, har någon sagt, men är människan det bästa hos hunden alla gånger? När man ser på de osunda hundraserna undrar man verkligen om så är fallet. Här finns raser som måste leva upp till en viss rasstandard som knappast kan göra det kul att vara hund.

RASSTANDARD Rasstandard är alltså den internationella rasbeskrivning som skrivs i varje ras ”hemland”. Efter den döms hundarna på utställningar och de hundar som motsvarar rasstandarden är ”rastypiska”.

Skräckexemplet på dessa är en i och för sig helt betagande hund – den engelska bulldogen. Varje gång det påtalas kommer ett ramaskri ifrån dem som föder upp eller äger engelska bulldogar. Varför? Är det inte självklart att en hund skall må bra och inte dras med defekter för att leva upp till sin rasstandard? I rättvisans namn måste sägas att många uppfödare arbetar för att få fram sunda och bra exemplar, men rasen har standarden emot sig. Den är skriven i England och det är ett konservativt land. Engelska Kennelklubben vill inte ändra på den. Nog är det betänksamt att en hund skall vara så groteskt byggd att den ofta inte klarar de mest elementära livsfunktionerna. De lösa bogarna gör att hundarna på grund av sin kroppsbyggnad ofta har svårt att para sig. Man får inseminera. När valparna ska födas är det inte ovanligt att tiken får förlösas med kejsarsnitt. Valparnas huvuden är för breda.

SÅ HÄR ”BÖR” DEN SE UT:
Ett litet citat ur rasstandarden för den engelska bulldogen: ”Hundens bakdel skall vara något högre och lättare byggd än framdelen. Huvudet i förhållande till kroppsstorleken tungt och stort med kort nos. Rörelserna tunga och ofria. Huvudet stort, ju större desto bättre. Måttet runt huvudet skall framför öronen vara minst lika stort som mankhöjden. Nosen skall vara kort, bred, uppåtsvängd. Käkarna breda, grova. Underkäken skjuter fram betydligt framför överkäken och är uppåtböjd. Halsen medellång, dock snarare kort än lång. Frambenen mycket grova och starka, sittande långt ifrån varandra. Armbågarna lågt sittande, utstående från bålen. Hasleden svagt vinklad och lågt ansatt. Knäna runda, något utåtvridna.”

Ju plattare nos en engelska bulldog har, desto mer rastypisk är den, men jus plattare nosen är desto trängre blir luftvägarna och hundarna har svårt att andas.

Mot dem som som protesterar mot ”angrepp” på den här rasen, står mitt synintryck från en så kallad bulldogpromenad. En sådan arrangeras varje år för att visa rasens sundhet. Hundarna skall promenera en viss sträcka i koppen med sin förare. Efter en knapp kilometer låg hundarna utslagna i spåret. Flämtande. De klarade inte ansträngningen och en bidragande orsak var väl också att detta var en varm dag. En hund fick föras i ilfart till djursjukhus. På min fråga till närvarande veterinär vad som hänt, blev svaret: ”det är en gammal hund.” Jag kontrollerade uppgiften. Hunden var sex år. Dessbättre kvicknade den till på sjukhuset.

Är det inte något ”skumt” när man arrangerar en promenad i koppel för att visa att hundarna orkar gå? En hund SKALL naturligtvis klara en så´n promenad med glans. Annars är det något sjukt.

BÖR DEFEKTER VARA IDEAL?
Hundarna kan ha svårt för att äta, eftersom kravet på käkarnas utformning gör att de har svårt att tugga maten. Svårigheten att andas delar bulldogen med många ”plattnosar”. En av dem är pekingesen. Dessutom föreskriver rasens standard att en pekinges skall ha ”stora, runda och utstående ögon.” Detta leder ibland till att verkligt rastypiska exemplar har ögon som är större än ögonhålan.

En veterinär berättade att han hade en pekinges i halsband och koppel som objekt vid en föreläsning. Hunden konstrade lite på bordet och föreläsaren ryckte mycket lätt i kopplet. Det ledde till att ena ögat föll ner på kinden. Ibland räcker det att ta i nackskinnet för att samma sak ska hända.

Spetsarna är också en utsatt grupp. Ofta har de rekommendationer i standarden om raka bakben. Från början var det en defekt som man sedan avlade vidare på. Skall defekter kunna bli ideal?

Chow-Chow är särskilt drabbad. För den rasen säger standarden att rasen bakbenen skall vara alldeles raka och att karaktäristiskt för rasen är ”en säregen, styltig gång.”

Vem har inge fängslats av det bekymrade uttrycket i blicken hos exempelvis S:t Bernhardshund, Engelsk Blodhund och Basset? De tillhör de raser som ska ha insjunkna, hängande ögonlock. Följden blir ofta infektioner i de nedre ögonlocken. I humanitetens namn kan detta opereras, men då är hundarna inte längre rastypiska förstås…..

INGEN ÄNDRING HAR SKETT
Redan 1969 publicerade en veterinärkommitté rekommendationer för ändring i rasstandarden för en del klart osunda hundraser, men under åren som gått har ingenting hänt. Det har talats om en möjlighet att skapa en nationell standard för varje ras, men då förhindras avelsutbytet mellan länderna. Främst är det som sagt den engelska bulldogen som bär ansvaret för de osunds raserna — och viljan att ändra någonting saknas totalt därifrån.

Det är tråkigt att det ständigt blir en negativ reaktion från uppfödar- och ägarhåll, när den här frågan tas upp. Men det är inte hundarna vi som klagar är ute efter. Vi vill att människorna som skriver den standard, hundarna genom sitt utseende skall leva upp till, skall tänka efter. Mildra bestämmelserna så att hundarna mår bra och kan fungera. För alla är vi väl eniga om en sak, att DET BÄSTA HOS MÄNNISKAN ÄR HUNDEN.

Gunilla Ericson

Notering: Inget nytt under solen. Denna artikel skrev ursprungligen i ”Hundkalendern” 1977 och vad har hänt sedan dess med översynen av osunda hundraser. Djurskyddslagens utformning har förändrats för att skydda djuren, och det framgår klart att denna beskrivning av bulldogen är helt i strid med denna lag, om ingen förändring gjorts./Vivian Nilson

Vi har länge förfärat oss över de skändligheter som begåtts i rasbiologins och rasismens namn. Trots detta pågår det än idag inom alla samhällsklasser och i de flesta länder runt om i världen en fruktansvärt långt driven rasism. Man jämför sådana kvaliteter som utseende framför intelligens och begåvning, vem som är föräldrar och släktskap överhuvudtaget. Huvudformer, färg etc. Allt detta som ledde fram till vårt andra världskrig och förintelsen i dödslägren.

Varför tillåts detta att fortgå? Jo för att det handlar om våra hundar. Denna fixering vid att framavla den ”perfekta” hunden har genom upprepade incestuösa parningar lett fram till att vi idag bland våra så kallade rasrena hundar endast har ett fåtal som är kroppsligen och inte minst själsligen friska. Resten dras med ett flertal mentala och kroppsliga defekter som i den heliga avelns och rasbiologins namn drivits fram av samvetslösa uppfödare med endast monetära intressen i sinnet.
När naturen själv får råda är det alltid de starkare arvsanlagen som dominerar, de ungar som är friskast och intelligentast växer upp och avlar nya friska intelligenta valpar. När då människan blandar sig i avlar man endast på utseende för att valparna skall kvalificera sig på utställningar och därmed användas till avel och generera mer pengar åt uppfödarna och så vidare i all oändlighet.
Detta för ju med sig att urvalet bland avelsdjuren blir allt snävare och fler och fler paras med släktingar och resultatet av detta har vi här idag med alla dessa höftledsfel, allergier, ”humörhundar” etc. Det är rent ut sagt skamligt att vi som lär vara intelligenta varelser tillåter att detta skall få ske. Bromsa denna sinnessjuka utveckling och låt våra hundar få en drägligare tillvaro utan denna blinda framavling av valpproducerande utställningsobjekt och låt dem bli människans bästa vän återigen.
Döm inte hunden efter håren!

Lars Hanning
EPOST:lars@hannings.net