Blandis Blogg

Ge din hund ett slag – och den ger dig sin förlåtelse.

Ge din hund dina hårda ord – och den ger dig sin underkastelse.

Ge din hund av din irritation – och den utplånar sig för dig.

Ge din hund dina krav – och den ger dig sin lydnad.

Ge din hund lite av din oro – och du får oändlig tröst.

Ge din hund dina tårar – och den ger dig balsam med sin tunga.

Ge din hund lite av din ensamhet – och den ger dig sin trygghet.

Ge din hund lite uppmärksamhet – och den ger dig all sin välvillighet.

Ge din hund ett vänligt ord – och den ger dig all sin kärlek.

Ge din hund lite av din glädje – och den ger dig hundrafalt tillbaka.

Ge din hund lite av din kärlek – och den ger dig hela sin själ.

Författare: Anders Hallgren

finns det människor som säger.
Att säga ”bara” om en varelse
som kommit mig så nära,
om en svans som slår i golvet
av glädje över att höra min röst,
om en nos som
förtroligt sticks i min hand,
om två ögon
som rymmer världar
av tillit och tillgivenhet.

- Okänd -

Det var en matte som satt och rös.
för att hon var så löjligt nervös.
Utställning skulle det bli nästa dag,
och matte var i knävecken svag.

Tänk om hon bara för en stund,
velat lyssna på sin fröken Hund,
som gärna kunnat berätta,
att mattes beteende var inte det rätta.

För hur det än skulle komma att gå,
oavsett hur domaromdömena skulle slå,
så fanns det ju ändå bara en endaste en,
ja,den som var mattes allra bästa vän,
som skulle i sin mattes ögon skina,
och vara den vackraste fina.

Men matte hon darrade på,
ojade sig om hur detta skulle gå.
Tänk om de skulle skämma ut sig helt?
Hunden kanske blev för uppspelt?
Tänk om de ramlade i lerpöl precis innan
och alla skulle minnas matte som lerkvinnan?
Och hunden som en nedgeggad odåga,
ingen skulle mer efter dem fråga…..

Men hunden hon gäspade stort,
tog för givet att det skulle gå som smort.
Och även om de så skulle diskas,
och det om dem skulle pekas och viskas.
Så gjorde det hunden sak samma,
hon skulle ju ändå vara densamma:

Den bästa hund som finns att få,
oavsett hur det skulle komma att gå.
Så hunden lade sig att sova sött,
att oroa sig i onödan gör en bara trött.

Överflyttad fr. sign.

Vad vore var stund
om jag inte hade min hund?
Vinterväder som sommarsken,
hunden gör mig alltid len.
Vad vore var morgon som gryr,
om inte hunden väckte en med sina bestyr.
Så som att komma i sängen och trängas,
se till att katterna på golvet slängas.
Ligga där och stjäla värme från varandra,
kan inte den gråaste morgon klandra.
Sambo och katter får förstå,
att mitt liv inte annars skulle gå.
Inte så bra i alla fall,
för utan hund vore jag mera kall.
Var vore var eviga dag,
om inte hunden bjöd på lekfullhetens drag,
springa i skogen,träna och vila,
innan vi på nästa promenad ila.
Kvällen är hon min bästa vän,
det jag så starkt i hjärtat känn´
Och vad vore den mörka natten,
även fast den härskas av katten.
Men höra hundens tysta snus,
och veta hon håller borta allt bus.
Ja vad vore var eviga stund,
om jag inte hade min makalösa hund.
Sen att jag ibland måste jobba,
kan jag tyvärr inte nobba,
men även den längtan är skön,
för sen får jag ju min bästa lön,
att få komma hem till henne,
och häpnas över denna vackra denne.
Och hoppas,hoppas den varar länge till,
för vara utan henne är inget jag vill.
Eloge för världens bästa hund,
som alltid förgyller var eviga stund.

Överflyttad